Medan det interkollegiala utbytet ofta institutionaliseras i andra pedagogiska miljöer, finns det en stark ensampotential i skolor. Utbytet inom skolor eller över skolor är inte en strukturerad form av ömsesidigt stöd, utan ett selektivt utbyte som är beroende av ömsesidig sympati. Potentialen för riktat och strukturerat samarbete används inte på detta sätt, vilket innebär att många lärare är ensamma känna lugn. Mycket av arbetet utförs i flera versioner, vilket skulle elimineras om det fanns bättre nätverk och ömsesidigt stöd, och mer tid skulle vara tillgänglig för utbildningsarbetet med eleverna.
